måndag 2 februari 2009

Nu har jag ett litet dilemma

Jag har skrivit ett blogginlägg som jag inte publicerat. Det är lite mörkt och dystert, lite tråkiga tankar om mig själv. Så kan det bli ibland när man sitter och tittar ut genom köksfönstret och utanför blåser en kall vind, som när man går ut bara sliter tag i en och skär som vassa knivar genom märg och ben. I denna vind far det runt vissna, torra blad, som inte kan göra annat än att följa med tills de blir tilldelade den plats där de ska förmultna och försvinna. Snacka om att man kan bli nere för mindre.
Så nu sitter jag och funderar på om jag ska visa det jag skrivit, eller om jag ska kasta det? Ska jag lämna ut de innersta tankarna till någon, eller jag ska helt enkelt ha dem för mig själv?
Hm det tål att tänkas på lite, hur mycket jag ska ge av mig själv. Kanske bäst att låta det vara hos mig, gömma det i en vrå någonstans där ingen kan hitta det.

2 kommentarer:

  1. Tja du... kan va' svårt det där! Om inte annat så vet du var jag finns om du hellre vill prata?!

    Kramis, Sonja

    SvaraRadera
  2. Människor behöver hemligheter lika väl som öppna diskussioner. Gränsen mellan en hemlighet och en fantasi kan också vara hårfin ibland. Men glöm inte bort att det är när man mår som sämst som man kommer i kontakt med sina känslor och det är då sorgearbeten blir så svåra. Men trots allt är det en liten bit av livet som är sorgearbeten, den stora biten är fortfarande sådant som man har som är positivt och bär med sig glädje (barn, släkt, vänner, kläder, mat på bordet, jobb eller studier, bil, soffbord, köksstol, tumvantar, favoritsockan med hål...)
    DU är en fantastisk människa, glöm inte det. DU har förmågan att göra andra glada och på gott humör. DU är unik och vi är många som vill att du ska vara stolt över DIG för den fantastiska människa du är! Du har vänner som finns där för dig, du har föräldrar och syskon som finns där för dig, du har skolkamrater som finns där för dig, du har vänner både idag och från förr som finns där för dig.
    Behöver du råd eller stöd, behöver du gråta ut, behöver du en klapp på axeln eller vill du bara prata om vädret så är vi många som ställer upp, jag finns där också!

    SvaraRadera