Lite skryt...

I går var jag på utvecklingssamtal med både Julia och Dennis. Wow något rätt har jag gjort och det är mina barn det.

Julia går i förskoleklassen och kan redan läsa hur bra som helst. Dessutom kan hon skriva. Jaha är det inte det man ska lära sig i ettan. Hon är social och framåt, har bra fantasi och många kompisar. Så för att hon ska få en liten utmaning ska hon lära sig skriva alla små bokstäver, alla sitter inte där, och så ska hon lära sig klockan, hel och halv timme. Övrigt fanns inget att klaga på. Jo kanske att hennes mamma är urusel på att hålla koll på alla lappar som ska skrivas på och skickas tillbaka till skola och fritids.

Dennis går i femman och han ska byta skola till hösten. Nu blir det till att åka buss till och från skolan. Men jösses vad duktig han är, han har klarat alla sina mål för femman med bravur. En uppgift som han hade skrivit i engelskan var visst på högstadienivå. Redovisa inför klassen verkar inte heller bekymra honom, utan han hade varit väl förberedd, visste vad han pratade om och fick bra kontakt med de som lyssnade.

Blir man stolt eller. Jag har inte haft utvecklingssamtal med Alex än så det får komma lite senare.

Men det är inte bara att de är duktiga i skolan, de tar hand om varandra också. Jag känner ingen oro när jag måste lämna dem ensamma en stund. Jag litar på dem.

Det ska ju vara jag till det..

Jag har tappat min mobil i toaletten. Ja jösses, jag hade jättebråttom och så sa det plupp... ner i toa trillade min mobil. Jag var inte så kissig längre och fort som attans plockade jag upp den lilla mojängen. Ny var den dessutom, och mycket pengar kostade den. Jag köpte den ju kontant.
Åh vad sur och arg jag blev, men nu kan jag inte göra annat än att skratta åt det.

Så jag fick låna en telefon av min kära far, tack tack. Nu när jag bytte telefon så passade jag på att rensa lite bland mina telefonkontakter. Tog bort lite folk som jag aldrig pratar eller sms:ar med. Sådana som ligger och tar energi från en så fort man ser dem och man känner man borde kanske höra av sig. Fast å andra sidan har de ju inte hört av sig till mig.
Oh jag kom på en sak till, de kontakter som jag glömt spara på mitt sim kort och bara haft i telefonminnet är ju borta nu..... Ja de får jag ta och leta upp.

Det är ju bara en telefon....

Herre gud att en sådan mojäng kan styra så mycket av ens liv.

Idag glömde jag mobilen hemma när jag körde till min Lia-plats. När jag upptäckte att den inte var med så det första jag tänkte var just att nu kan ingen nå mig, hur ska detta gå?

Kan säga att det gick jättebra. När jag kom hem hade jag fyra missade samtal och fått ett sms. Men hej det var ju ingen fara, jag kunde ju bara ringa upp dem, ingen större katastrof hade ju hänt. Dessutom, när jag är på min Lia kan jag ju ändå inte svara förrän jag slutar för dagen. Det är ju bara det att jag vet om att nästa gång jag glömmer min telefon så kommer jag tänka lika dant igen. Nu kan ju ingen nå mig, hur ska detta gå?

Promenader.

Jag har börjat att ta långa promenader på eftermiddagen/kvällen. Jösses vad skönt det är. Man går där längst en tyst väg och hör sina egna tankar dansa runt i huvudet. Det är ingen ide att försöka bestämma över tankarna, utan det är bara att låta dem styra dig dit de vill.

I söndag var jag ute och gick med min mamma. Totalt gick vi över en mil och det kändes i ben och rumpa. Jag fick syn på detta träd och kunde inte låta bli att fota det. Hade ingen aning om att rötter kunde växa så här.

Så var det dax igen...

När man börjar tro att allt lugnat sig och man tror att man ska får slappna av och bara njuta av allt så kommer nästa förändring i livet. Phu jag hänger inte riktigt med. Fast den här förändringen är precis som den ska.
Det gäller mina pojkar, de börjar bli stora. De vill inte längre följa med mig när jag ska till olika ställen utan vill hellre vara ensamma hemma eller hos kompisar. Idag när vi skulle åka och fira Hanna, deras kusin som fyllt sex år, ville de inte följa med. Dennis skulle hem till en kompis istället och Alex och hans kusin Jonathan skulle vara hemma hos mig. Jaha så det var bara att fara ner åt Malmöhållet och bara ha med mig Julia.
Jag sa ju till pojkarna att det bara var att ringa om de var något. Hörde inte ett dugg ifrån någon av dem. Känns helskumt, man har en sorglig känsla av att inte längre vara behövd och en stolt känsla av att inte längre vara behövd.
JO självklart behövs man fortfarande men inte längre på samma sätt. Och det här är ju helt naturligt, det är ju så här det ska vara.

Kan knappt tro det....

Förra veckan satt jag och knåpade som bara den på min hemtenta. Jag bara hoppas att det gick vägen och att jag får den godkänd Jag vill verkligen inte göra någon komplettering på den. Jag brukar i normala fall vara en optimist, men denna gången så tror jag nog att det inte riktigt gick vägen. Ja ja jag gjorde mitt bästa vad mer kan jag göra.

Nästa vecka börjar min LIA som är på tre veckor. Efter den följer en vecka där jag ska lämna in de rapporter och uppgifter som följer med LIA:n. Sen, veckan efter det, så är det tillbaka till jobbet igen. Min första termin är över. WOW....vad fort det har gått.
Kan knappt fatta att jag innan jul satt och våndades över om jag verkligen skull göra detta. Ta ledigt från jobbet och sätta mig i skolbänken igen. Men det har varit värt varje minut av det och varje månadsslut när man suttit och undrat om pengarna ska räcka till. Känner mig levande.... ja kanske inte förra veckan, då kände jag mig som en zombi med pulverhjärna och skrivtorka...

Inga planer

Så satt man hemma i fredag och hade inga planer för kvällen. Jag kände inte för att vara ensam men det verkade som om det var så kvällen skulle bli. Jag började chatta lite med Linda och hon kände lika dant. Vad gör man då om inte hoppar på första tåget som går till Malmö, och hälsar på henne.

Planerna var att vi skulle dricka lite vin och sitta och snacka, men så kände vi för att ta en sväng ut. Iväg går vi och dansar, träffar roliga människor och bara är så tokiga som vi kan bli.

Så en ensam kväll hemma blev plötsligt en helkväll ute med en rolig kompis och bara fyra timmars sömn. Vi hade hur kul som helst.