torsdag 23 april 2009

Det är ju bara en telefon....





Herre gud att en sådan mojäng kan styra så mycket av ens liv.


Idag glömde jag mobilen hemma när jag körde till min Lia-plats. När jag upptäckte att den inte var med så det första jag tänkte var just att nu kan ingen nå mig, hur ska detta gå?


Kan säga att det gick jättebra. När jag kom hem hade jag fyra missade samtal och fått ett sms. Men hej det var ju ingen fara, jag kunde ju bara ringa upp dem, ingen större katastrof hade ju hänt. Dessutom, när jag är på min Lia kan jag ju ändå inte svara förrän jag slutar för dagen. Det är ju bara det att jag vet om att nästa gång jag glömmer min telefon så kommer jag tänka lika dant igen. Nu kan ju ingen nå mig, hur ska detta gå?

1 kommentar:

  1. *asg* Men visst e det så! Jag har råkat ut för detsamma ett antal ggr... prata om I-lands problematik:)

    Föresten... jag följer gärna med på en promenix - när är du hemma om dagarna numera?

    Kram *S*

    SvaraRadera