Jag har börjat att ta långa promenader på eftermiddagen/kvällen. Jösses vad skönt det är. Man går där längst en tyst väg och hör sina egna tankar dansa runt i huvudet. Det är ingen ide att försöka bestämma över tankarna, utan det är bara att låta dem styra dig dit de vill.
I söndag var jag ute och gick med min mamma. Totalt gick vi över en mil och det kändes i ben och rumpa. Jag fick syn på detta träd och kunde inte låta bli att fota det. Hade ingen aning om att rötter kunde växa så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar